emmaisadora

Då sitter man här. Jag tyckte kvällen kändes lite ensam och kände mig lite låg, så vad passar då bättre än att vara hundvakt, tänkte jag. Ja, vafan tänkte då jag undrar jag nu 30 utslag och en redig snuva rikare. tjaaaaa det är ju en allergihund så det här går väl superbra! eller hur, när/hur/vad gick bra då? kan jag ju fråga mig själv nu. Men jag måste erkänna att det faktiskt har vart en supermysig kväll. Att se på en go rulle med lilla söta  men dock så kaxiga  Theo. 

 

Det började med att min farbror kom hit och lämnade sötnosen. Theo och min farbror sitter dock typ ihop med varandra och är varandras största kärlekar så avskedet mellan dom som kommer vara i cirka 5 timmar då dom är ifrån varandra eftersom han skulle iväg på en konsert med sin familj blev väldigt känslosamt... 

 

När han gått ser både jag och mamma hur det börjar komma en tår ifrån Theos ena öga. MEN, Emma kirrar biffen och får snabbt Theo på andra tankar genom att fjäska till sig lite gos med hjälp av en fläskfile ur pappas lunchlåda. (förlåt pappa, men det var ett nödläge) 

 

Sedan ska brorsan iväg med ett par av sina kompisar, jag känner att det är dags att visa Who´s the boss, för hunden och bestämmer att vi ska följa med och skjutsa dom dit dem skulle. Redan då kan man märka att maktbalansen skiftar för när vi ska gå ut och sätta oss i bilen sätter jag mig iframsätet och säger till Theo att hoppa upp. Jag får en "är du dum i hela huvudet flicka" - blick och kommer då på att Theo kanske inte kan hoppa ifrån trottoaren (som är rätt hög) och sedan i i bilen. Snäll som jag gick jag ur bilen (stort misstag) för att lyfta upp den lille sötnosen, det visade sig dock att lille lömske Theo hade en plan med att få ur mig ur framsätet, för så fort jag gått ur tar han jättesats och hoppar rätt upp (utan problem för den delen, kan tillläggas) upp i framsätet, sätter tassarna på instrumentbrädan och tittar på mig. Han visar helt enkelt vem som verkligen är "who´s the boss". 

 

När vi väl är framme gick vi en prommenad. Jag tänkte innan  " det här klarar jag, jag har ju kopplet". Ehhh, ellerhur. Jag kan säga såhär, det var inte lite krut i den hunden inte! När jag väl trodde att jag fått ordning på allt och tyckte det gick jättebra märkte jag att vi hamnat på var sin sida av ett träd. med kopplet i mitten. Jag känner att et är dags att faktiskt inse att jag aldrig kommer bli bossen i hundklanen trorts att jag kollat på 1000000 avsnitt med Cesar "mannen som talar med hundar." Jag ger mig och går tillbaka och rundrar trädstammen så att Theo får som han vill. Jag bestämmer mig istället för att behanla honom som "barnbarnet som hälsar på mormor" vilket betyder att han får yttligare en bit fläskfile. Han verkar mycket nöjd. 

 

När vi väl kommer hem går vi ut på yttligare en prommenad. Jag har börjat förstå mig på hur hunden fungerar så det gick väldigt mycket bättre denna gången. Jag tror till och med att han börjar tycka om mig, på riktigt! När vi dock kommer hem igen tror jag mig märka att han verkar sakna sin andra hälft (dvs, min farbror) jag upptäcker också att han verkar gilla att slicka av gräddfils-krydda från mina fingar, vilket håller honom sysselsatt ett bra tag. Nu sitter han här i knät och undrar nog vad tusan jag håller på med. Skriver ett av välrdens längsta inlägg tror jag. Det svarar jag honom iallafall. 

 

Vi kan väl helt enkelt sammanfatta den här kvällen med att den har vart supergo, men att Emma borde tänkta både en och två gånger innan hon skfaffar hund. Här kommer en liten bildhälsning. Cutie!