emmaisadora

Har ett tips till de stackars människor som inte vet vad dom ska göra en dag då dom har tråkigt. Gör som jag, Ta massor av bilder på något, jag valde mig själv haha! På varje bild håller du upp en bild med ett medelande på, meddelandet beror helt på vem du tänker tvinga på bilden. Här är ett exempel som jag tvingat på min pojkvän. kul kul. 

Då sitter man här. Jag tyckte kvällen kändes lite ensam och kände mig lite låg, så vad passar då bättre än att vara hundvakt, tänkte jag. Ja, vafan tänkte då jag undrar jag nu 30 utslag och en redig snuva rikare. tjaaaaa det är ju en allergihund så det här går väl superbra! eller hur, när/hur/vad gick bra då? kan jag ju fråga mig själv nu. Men jag måste erkänna att det faktiskt har vart en supermysig kväll. Att se på en go rulle med lilla söta  men dock så kaxiga  Theo. 

 

Det började med att min farbror kom hit och lämnade sötnosen. Theo och min farbror sitter dock typ ihop med varandra och är varandras största kärlekar så avskedet mellan dom som kommer vara i cirka 5 timmar då dom är ifrån varandra eftersom han skulle iväg på en konsert med sin familj blev väldigt känslosamt... 

 

När han gått ser både jag och mamma hur det börjar komma en tår ifrån Theos ena öga. MEN, Emma kirrar biffen och får snabbt Theo på andra tankar genom att fjäska till sig lite gos med hjälp av en fläskfile ur pappas lunchlåda. (förlåt pappa, men det var ett nödläge) 

 

Sedan ska brorsan iväg med ett par av sina kompisar, jag känner att det är dags att visa Who´s the boss, för hunden och bestämmer att vi ska följa med och skjutsa dom dit dem skulle. Redan då kan man märka att maktbalansen skiftar för när vi ska gå ut och sätta oss i bilen sätter jag mig iframsätet och säger till Theo att hoppa upp. Jag får en "är du dum i hela huvudet flicka" - blick och kommer då på att Theo kanske inte kan hoppa ifrån trottoaren (som är rätt hög) och sedan i i bilen. Snäll som jag gick jag ur bilen (stort misstag) för att lyfta upp den lille sötnosen, det visade sig dock att lille lömske Theo hade en plan med att få ur mig ur framsätet, för så fort jag gått ur tar han jättesats och hoppar rätt upp (utan problem för den delen, kan tillläggas) upp i framsätet, sätter tassarna på instrumentbrädan och tittar på mig. Han visar helt enkelt vem som verkligen är "who´s the boss". 

 

När vi väl är framme gick vi en prommenad. Jag tänkte innan  " det här klarar jag, jag har ju kopplet". Ehhh, ellerhur. Jag kan säga såhär, det var inte lite krut i den hunden inte! När jag väl trodde att jag fått ordning på allt och tyckte det gick jättebra märkte jag att vi hamnat på var sin sida av ett träd. med kopplet i mitten. Jag känner att et är dags att faktiskt inse att jag aldrig kommer bli bossen i hundklanen trorts att jag kollat på 1000000 avsnitt med Cesar "mannen som talar med hundar." Jag ger mig och går tillbaka och rundrar trädstammen så att Theo får som han vill. Jag bestämmer mig istället för att behanla honom som "barnbarnet som hälsar på mormor" vilket betyder att han får yttligare en bit fläskfile. Han verkar mycket nöjd. 

 

När vi väl kommer hem går vi ut på yttligare en prommenad. Jag har börjat förstå mig på hur hunden fungerar så det gick väldigt mycket bättre denna gången. Jag tror till och med att han börjar tycka om mig, på riktigt! När vi dock kommer hem igen tror jag mig märka att han verkar sakna sin andra hälft (dvs, min farbror) jag upptäcker också att han verkar gilla att slicka av gräddfils-krydda från mina fingar, vilket håller honom sysselsatt ett bra tag. Nu sitter han här i knät och undrar nog vad tusan jag håller på med. Skriver ett av välrdens längsta inlägg tror jag. Det svarar jag honom iallafall. 

 

Vi kan väl helt enkelt sammanfatta den här kvällen med att den har vart supergo, men att Emma borde tänkta både en och två gånger innan hon skfaffar hund. Här kommer en liten bildhälsning. Cutie!

 

- Tänkte jag underhålla er med en väldigt kul grej. Jag fick i uppgift i sjundeklass att skriva "början till en bok". Jag satt precis och bläddra igenom min gamla dator som jag för längesedan överlät till min mamma och pappa. guess what i found... Jag var vid denna tid helt fast i namnet nicole och jag hade fallit pladask för namnet alec eftersom det var en ytterst snygg och fin kille i en tv- serie som hette det. Läs och njut av min fantastiska författar-begåvning.

 

 

Nicoles perspektiv

 

Nicole såg ängsligt på det stora vita huset som tornade upp sig framför henne. Det var det här som var hennes nya hem. Hon gick in genom den blå dörren och kom in i en mycket fin inredd foajé. På väggarna hänge tavlor från kända konstnärer såsom Pablo Picasso och Leonardo Da Vinci. Hon gick fram till en av tavlorna och granskade den mycket noga. Det enda och kunde se var en hög klass av perfektion och skicklighet. Hur kunde någon skapa en målning som var så perfekt, att ingen människa någonsin skulle kunna leva upp till dess grad? Hon fortsatte in i det intilliggande rummet. Det var ett stort och luftigt vardagsrum. Rummet var inrett i en gammeldags italienskstil. Hon gick tvärs över det rödbruna trägolvet och ut på den stora terrassen. Hon ställde sig framme vid det svarta staketet och tittade ut över den enorma trädgården. Den var mycket välskött, och hade blommor i alla världens färger. Längs ner i ena hörnet så fanns det en fin och mycket rymmig pool. Det var inget nytt, Nicole var van vid den här sortens lyx. Inget i det nya huset överraskade henne. Hon hade vuxit upp i en av Arizonas rikaste delar, där klass var något av det viktigaste, där man försökte att dölja alla sina problem, och lyx togs förgivet. Att hennes mamma hade alkohol problem och att hennes pappa ständigt var frånvarande, var det ingen som fick veta om. Det hade hennes föräldrar varit mycket noga med. Det hade lett till att hennes två år äldre storebror Justin hade blivit aning överbeskyddande. Nicole vet att det var dels för hennes skull som hela familjen bestämde sig för att packa sina väskor, och flytta någon helt annanstans, där ingen visste om hennes trassliga förflutna. Men även för att folk runt om kring hade börjat ana att det var något som inte stod rätt till. Nicole hade lovat att hon skulle skärpa sig och ge det nya stället en chans. Det var något som hon ångrade nu. Hur skulle hon kunna börja om, när hon egentligen bara hade flytt från sina problem? 

 

Alecs perspektiv

Alec såg ner på sina svarta converse och slitna Lee jeans. Hans föräldrar avskydde hans sätt att klä sig. Enligt dom så var något av det viktigaste att visa att man tillhörde överklassen. Och det gjorde man bland annat genom att gå klädd i kostym med svarta lackskor. I skolan där han gick, skulle ingen reagera i fall han kom klädd så. Det var till och med många som gjorde det. Men han tillhörde inte en av dom. Han föredrog sina slitna jeans. Ibland önskade han att han hade blivit placerad i en vanlig kommunal skola. Han skrattade tyst för sig själv. När hans föräldrar hade placerat honom på Winstone private high School, så hade dom antagligen trott att dem hade satt honom i en skola långt bort från det vilda fest livet och att dom istället placerat honom med en massa studiemotiverade elever. Så fel dom hade haft. Det enda som skiljde den här skolan, mot någon annan, var att festerna var mycket mer exklusiva och vart väl dolda under ytan. Alec hade, även om det aldrig var tanken, hamnat i de högre kretsen på skolan, den kretsen som nästan alla drömde om att få vara en del av.

 

 

He he he hej. Var ett litet tag sedan nu känner jag. Men jag kan säga att jag hunnit med ack så mycket. Jag har till och med lyckats få kysssjukan vilken är lite konstigt eftersom den enda jag pussar på inte själv har det. Och nej jag slant inte, för dom som kanske skulle ha den som ett alternativ. Det värsta är att det är långdraget så jag måste ringa chefen och justera hela mitt sommarschema, men det blir gjort på ett kick eller? Sedan har jag även fått mitt antagningsbesked till fyraårig- teknisk. Ska bli kul. Sedan har jag även en fråga, Är det nån liten jävel där ute som vet hur man får rubriken i mitten? Eller hur man får en lång profilbild? hjälp mig tack!

Bild: på tal om gasmasker liksom.

Känns sjukt Aron, kommer ihåg hur vi gick till skolan med våra mammor i handen till första skoldagen någonsin och nu står vi på studentbalen.

Det var en hel del förberedelser. Det var hår, det var smink, det var kläning. Och en massa mer. Men gud så kul det var. Var något av det bästa jag har gjort.

Ser riktigt fram emot onsdag. ska på inflyttningsfest hos min pöjk då. Ska bli riktigt roligt :)

Har ju inte fått festa ordentligt på 2 månader efter min fylleblablabla ni fattar nog :) fick ju inte dricka nått pga att jag tog tabetter för knät. Började lite smått i fredags nere hos Alex nr2 dit jag fick en konstig inbjudan. haha!

Sjukt hur jag som redan är lättpåverkad har blitt ännumer efter dert här. Detta lär bli en billig fylla. Sedan tänkte vi gå vidare till studentfesten nere i lilla staden. Ska bli ett skönt avbrott från alla måsten och allt plugg.

Hoppas det blir lika roligt som denna kvällen, minus att vi somnar på gräsmattan. ok?

Vi kan ju även skippa fyllebråk om betyg haha!

ANYWAY sitter här och tänkte skriva klart det sista i psykologin. fick dessutom reda på förut att jag redan skrivit för mycket. Det skulle vart 1 A4 för hela arbetet för att det skulle lätt gjort osv. Jag hörde 1 A4 på varje grej jag skrev om så min är liiiiiiite längre om man säger så.  Glömde även fråga läraren om adressen dit den skulle mailas. BRA DÄR! men det blir nästa problem.

Efter psykologin tänkte jag arbeta lite med cisco och efter det ska jag fan ge allt jag har kvar och satsa på fysiken. snuuuuskigt Kul skämt, eller?

Allt kommer nog sluta med att jag sitter och diggar med i Calling (lose my mind) ocj sjunger järnet i stället som jag brukar.

Är även av någon konstig anledning sugen på att grilla korv i regnet. Aja Alex kallar mig inte knäpp för inget iallafall. Tänkte ladda upp bilden ovanför eftersom jag ser oskyldig ut och den andra ser roliga ut. he he he.