emmaisadora

- Tänkte jag underhålla er med en väldigt kul grej. Jag fick i uppgift i sjundeklass att skriva "början till en bok". Jag satt precis och bläddra igenom min gamla dator som jag för längesedan överlät till min mamma och pappa. guess what i found... Jag var vid denna tid helt fast i namnet nicole och jag hade fallit pladask för namnet alec eftersom det var en ytterst snygg och fin kille i en tv- serie som hette det. Läs och njut av min fantastiska författar-begåvning.

 

 

Nicoles perspektiv

 

Nicole såg ängsligt på det stora vita huset som tornade upp sig framför henne. Det var det här som var hennes nya hem. Hon gick in genom den blå dörren och kom in i en mycket fin inredd foajé. På väggarna hänge tavlor från kända konstnärer såsom Pablo Picasso och Leonardo Da Vinci. Hon gick fram till en av tavlorna och granskade den mycket noga. Det enda och kunde se var en hög klass av perfektion och skicklighet. Hur kunde någon skapa en målning som var så perfekt, att ingen människa någonsin skulle kunna leva upp till dess grad? Hon fortsatte in i det intilliggande rummet. Det var ett stort och luftigt vardagsrum. Rummet var inrett i en gammeldags italienskstil. Hon gick tvärs över det rödbruna trägolvet och ut på den stora terrassen. Hon ställde sig framme vid det svarta staketet och tittade ut över den enorma trädgården. Den var mycket välskött, och hade blommor i alla världens färger. Längs ner i ena hörnet så fanns det en fin och mycket rymmig pool. Det var inget nytt, Nicole var van vid den här sortens lyx. Inget i det nya huset överraskade henne. Hon hade vuxit upp i en av Arizonas rikaste delar, där klass var något av det viktigaste, där man försökte att dölja alla sina problem, och lyx togs förgivet. Att hennes mamma hade alkohol problem och att hennes pappa ständigt var frånvarande, var det ingen som fick veta om. Det hade hennes föräldrar varit mycket noga med. Det hade lett till att hennes två år äldre storebror Justin hade blivit aning överbeskyddande. Nicole vet att det var dels för hennes skull som hela familjen bestämde sig för att packa sina väskor, och flytta någon helt annanstans, där ingen visste om hennes trassliga förflutna. Men även för att folk runt om kring hade börjat ana att det var något som inte stod rätt till. Nicole hade lovat att hon skulle skärpa sig och ge det nya stället en chans. Det var något som hon ångrade nu. Hur skulle hon kunna börja om, när hon egentligen bara hade flytt från sina problem? 

 

Alecs perspektiv

Alec såg ner på sina svarta converse och slitna Lee jeans. Hans föräldrar avskydde hans sätt att klä sig. Enligt dom så var något av det viktigaste att visa att man tillhörde överklassen. Och det gjorde man bland annat genom att gå klädd i kostym med svarta lackskor. I skolan där han gick, skulle ingen reagera i fall han kom klädd så. Det var till och med många som gjorde det. Men han tillhörde inte en av dom. Han föredrog sina slitna jeans. Ibland önskade han att han hade blivit placerad i en vanlig kommunal skola. Han skrattade tyst för sig själv. När hans föräldrar hade placerat honom på Winstone private high School, så hade dom antagligen trott att dem hade satt honom i en skola långt bort från det vilda fest livet och att dom istället placerat honom med en massa studiemotiverade elever. Så fel dom hade haft. Det enda som skiljde den här skolan, mot någon annan, var att festerna var mycket mer exklusiva och vart väl dolda under ytan. Alec hade, även om det aldrig var tanken, hamnat i de högre kretsen på skolan, den kretsen som nästan alla drömde om att få vara en del av.